Recension: Mörk stad

Mörk Stad, av J.S Axell

Mörk Stad är inläst av Pascal Wibe och inger till en början hopp. Inledande 2-3 timmar bjuder på skön apokalyps. Undergången i USA är fantastisk och man hoppas på en lovande fortsättning. Den följer dock inte riktigt. Det händer något när vi återkommer till Sverige. Boken tappar fart och hotet dämpas.

Mörk Stad fokuserar sedan extremt mycket på Klubblandet, den nattklubb huvudpersonen kretsar kring. Fokus på överlevnad och hemskheter tappas relativt snabbt och boken känns bitvis forcerad och onödigt lång i kontrast till innehåll.

Uppläsningen är dessutom bitvis jobbig att lyssna till, främst då rösten förställs näst intill skitnödigt för att agera olika karaktärer. Det är dock inte enbart förställandet av rösten i sig som står att beskylla utan snarare kombinationen med dialog som ofta känns forcerad och ogenomtänkt.

Slutord: Mörk stad börjar lovande och fortsätter trevande. Det är intressant berättelse och hade kunnat bli så mycket mer. Med mer gediget (eller åtminstone något) arbete från en seriös redaktör hade det här kunnat lyfta till fina höjder!

Mörk Stad får 2 av 5 pannkakor.

Lämna ett svar