Recension: Havrefarsan

Havrefarsan, av Leffe Delo

En riktigt trevlig självbiografi. Leffe Delo, numer känd som Leffe Grimwalker, låter oss följa med på berättelsen om hur han förvandlades till superhjälten Havrefarsan, som ger sig ut i natten i jakt på brottslingar.

Nej, just kidding, förlåt. Leffes dotter Nikki förälskar sig i hästlivet och det gör att Leffe blir Havrefarsan. Den där som ska lära sig allt om hästlivet. Plötsligt tillbringar han all ledig tid i stallet, eller på jakt efter förrymda hästar. Däremellan kämpar han med ex-fruar, socialen, en dotter som riskerar att hamna snett och – återigen – los Gnäggos. Hästarna.

Det här är en allvarsam och även jäkligt humoristisk, befriande berättelse om helvetet som väntar alla föräldrar: Tonårsåren. Jag älskar den från första stund och dras in i Delos/Grimwalkers vardag. Vi får även följa honom i det romantiska mötet med den kvinna som får honom att lämna livet i Estócolmo och flytta ned till Skåne. Deras möte är kärleksfyllt och oerhört vackert beskrivet, man blir liksom nästan lite puttenuttigt kär i kärleken.

Okej. Jag kanske håller väl humoristisk ton i detta, men jag gillar verkligen Havrefarsan. Grimwalker, som hans ondskefulla alter ego kallas, gör dessutom ett fint jobb som läser in sin egen bok.

Havrefarsan erhåller 4 av 5 nygräddade pannkakor.

Lämna ett svar