Recension: Blondie

Blondie, av Birgitta Andersson

En verklighetsbaserad roman som bitvis slår till som en riktig knock-out. Om livets baksidor, om mänsklig styrka, felsteg och missbruk.

“Som nyfödd är hon nära att bli lämnad i en snödriva. Som sjuåring blir hon våldtagen av en alkoholist i en trappuppgång.

Som nioåring rymmer hon hemifrån och blir än en gång våldtagen av en långtradarchaufför som gett henne lift. Som tolvåring börjar hon sälja sin kropp till fyllgubbarna i Björns trädgård på Söder i Stockholm.

Som trettonåring är hon fullfjädrad prostituerad i City och har en hallick som tar ifrån henne merparten av de pengar hon tjänar.
Som tonåring blir hon snart grovt kriminell och utnämns av pressen till ‘Sveriges gangsterdrottning’.

Hon kommer att tillbringa sexton år av sitt liv på olika institutioner, alltifrån flickhem, ungdomsvårdsskolor och psykiatriska kliniker till slutna avdelningar på såväl mentalsjukhus som kvinnofängelset Hinseberg.

Hon heter Birgitta “Blondie” Andersson och har levt ett liv som de flesta människor inte kan föreställa sig ens i sin vildaste och mörkaste fantasi.

Om detta liv i fattigdom, förnedring och fullständig utsatthet berättar hon osentimentalt och med kärv humor i Blondie. Det här är på samma gång ett skakande tidsdokument, ett gripande kvinnoöde och en paradoxalt upplyftande skildring av närmast ofattbar mänsklig styrka.”

Vi börjar med den enkla biten: Pia Poppelin läser. Hon är en ny bekantskap för mig men jag tycker att hon sköter inläsningen bra.

Så till… resten. Jag hade läst lite om Blondie innan jag tog mig an boken. Trodde mig förberedd på ännu en biografisk bok om folk som växer upp under olyckliga förhållanden. Och så är det ju. Men så mycket värre ändå. Det vår huvudperson råkar ut för genom alla de år vi får följa henne är näst intill obeskrivligt. Våldtäkter, prostitution, kriminalitet, missbruk är alla återkommande ingredienser i Blondies liv. Det blir något av en känslostorm. Det är obehagligt, bitvis oerhört jobbigt och hemskt men med mått av jävlar anamma och hopp. Likt många liknande böcker får det mig såklart att reflektera över det oerhört skyddade liv jag själv lever och alltid levt. Det kan vara svårt att tänka sig in i hur fel det kan gå, hur mycket hemskheter en annan människa kan gå igenom. Därav blir det emellanåt bitvis svårt att identifiera sig med återkommande sneda vägval och vad som vid en ytlig inblick anses vara exempelvis självvalt kriminellt leverne. Jag kan tänka mig att somliga läsare upplever just detta, men då måste man försöka tänka sig närmre hur det faktiskt är att växa upp och formas av ett skitigt samhälle.

Det här är en riktig bladvändare, eller vad dess ljudboksdito kallas. En oerhört stark bok, även om många av händelserna berättas väldigt sakligt utan att spä på känslouttryck. Jag har även förstått att det finns en uppföljare, den har naturligtvis hamnat i den digitala bokhyllan.

Blondie är en bok som inte lämnar någon oberörd. 4,5 av 5 pannkakor.

1 comment / Add your comment below

  1. Boken gjorde att starkt intryck på mig. Lånat ut den till många som, liksom jag, verkligen blivit berörda. Jag har glädjen att få se och träffa/känna denna fantastiska människa innan boken så jag visste ju, tack och lov, att hon klarat av att komma tillbaka och detta med bravur!

Lämna ett svar