Recension: Ön

Ön (Hulda Hermannsdóttir, del 2), av Ragnar Jónasson

Del 2 i Jónassons serie om kriminalinspektör Hulda Hermannsdóttir. Vi går vidare direkt till handlingen:

“Utanför Islands södra kust ligger den isolerade ön Elliðaey. En plats känd för sin vackra, oförlåtande terräng – och där det är lätt att försvinna…
När en grupp vänner reser till ön för att tillbringa tid tillsammans i en jaktstuga och en av dem aldrig återvänder, hamnar utredningen på Hulda Hermannsdóttirs bord. Hulda befinner sig på toppen av sin karriär och är fast besluten att lösa mysteriet. Kan det finnas en koppling till mordet på en ung kvinna tio år tidigare ute på Västfjordarna? Rör sig en mördare runt landets karga utposter? Hulda påbörjar en resa för att avslöja öns isande hemligheter.
Hon måste söka sanningen i det mörka landskapet – samtidigt som hon hemsöks av händelser i sitt eget förflutna. ”

Den första delen recenserade jag så sent som igår. Den slutade på en betygsfyra med motiveringen att den började trevande men tog sig. Lite på samma vis är det i fallet “Ön”, men faktum är att jag finner denna betydligt svagare.  Likt föregångaren ligger bokens största styrka i huvudkaraktären Hulda. Det är intressant att följa hennes på många sätt sorgliga liv. Hon är sympatisk och så gott som omöjlig att inte gilla. Det är hon och det isländska landskapet som är böckernas stora styrkor.

Däremot fastnar jag aldrig riktigt för huvudintrigen. Trots att boken inte är alltför lång så upplever jag den bitvis relativt seg. Det här med att uppföljarna utspelar sig innan del ett reds säkert ut bättre i kommande bok/böcker och är kanske rafflande i någon mening. I det här fallet gör det dock varken till eller från. Det är först framåt slutet och upplösningen som boken börjar ta fart, vilket är logiskt. Första halvan pendlar mitt intresse rejält och jag finner mig själv tappa fokus av och till.

Marie Richardsson gör ett bra jobb som inläsare. Det märks att de isländska ortsnamnen är svåra då Eyafjallajökull uttalas olika för varje gång, men det är förståeligt och inget som stör upplevelsen.

Ön, något svagare än del 1, slutar på 3,5 av 5 pannkakor, mycket tack vare huvudkaraktärens resa.

Lämna ett svar